Förfalskarens dotter. (Forts. fr. nr 13.) VIII. Fyra månader derefter fatt dokor Michaelis i en elegant villa i hufwudstaden såsom gäst wid en dejeuner. Wid hans sida hade wårs dinnan och midt emot wärden, general v. M., fin platrs. Nummeis rika uistyrelse och filfwers fserwisen förrådde smak och wälstånd. Glasdörrarne fom ledde till trädgärden, stodo öppe na och läto violblommornas doft intränga; de foliga dagarna hade i den angränsande kongl. parken framlockat blomknopvar och grönska. Doftorn fatt i sammetsjåtöljen och drack the, li et missbelåten med baronessans majeftäliska hållning. Generalen från fursteslottet war för bonom en gammal bekant, hwars rättframs wåsende han förstod att wärdera. Jag skulle aldrig trott, fade generalen, att ni skulle funna skilja er från ert fåra Shles sien och begifwa er till hufwudstaden. — För twå år sedan tänkte jag ide att lemna min befattning der. Men furstens flågs unge fom återwåndt från fina refor har mede fört en läkare. Twå läkare på det lilla ål et anfåg jag wara för mycket. Men, emedan man rival war ung od fattig, beflöt jag ant lem a honom fältet öppet, refommenderade honom bos min gode furste och bad sjelf om afsked, Å går på morgonen fade jag furfteparet mitt sist uf rwäl Ilag elllitär med mugt hjerta, -Ni har såtedes anländt först i går. — Ja i går. — Öch ni känner ingen hemäjuka efter er