Derför han år wär bästa kärlel wärd Hans hägkomsts sländigt. utaf of Fall wäckas, Wår tacksamhet wi ge till minnesgärd, OM fafnans låga på wårt hjer tas hård Skall ntaf år ech dagar aldrig släckas., Sof då inunder winteruns snö i frid! Snart mintren rasat ut oh wårens tid Din undangömda graf med blommor kläder, Och solens lins ech ljumma westanwäder Bevåda slnt på winterstormars strid. Sof gett du sängare, du diktens wän! Sn dråm är döden blott för ewigheten. DÅ, när du waknar, tändes der igen Nytt lif i strålar af odödligheten. vlbk. ——6.t.-.