Helsingborgs-Posten – 3 februari 1864, sida 1

Den 3 Fehr. Kriget tan numera anses hafwa utbrutit. Matte med faran afwen modet ötas hos den danste trigaren genom tron på dess råttwisa fat. Säsom wi förut nämnt, fan ej gerna England med liknöjdhet ase att en stormatt gör fig till herre öfwer Sleswig och Sundet, ty det ar es mot def intresse, hwiltet alltid legat denna nation mera än någon annan om hjertat. Frauks vife har welat watta fig för att bidraga till en fredlig lösning, men det fan wäljmårligen förs hålla fig pasjwt, sedan kriget börjat. Ett tillfalle erbjuder fig nu för franska regeringen att godtgöra fig wid Rhen, för hwad den förlorat på expeditionen till Mexiko. Wäl hafwa tyska stormakterna lofwat, att icke sönderstycka Dans mark, utan endast att taga Sleswig såsom borgen för Londonnertraktatens uppfyllande; men kan något förtroende hysas till dessa löften — eller funna ens stormakterna, Ssterrike oh Preunssen, sjelfwe tro fig om att funna Hålla dessa löften ? Detta är en fråga, fom fäterlis gen ide beswaras med ja, då man betänker att de tysta småstaterna stå i ett spändt, nära nog fienotligt förhållande till desså stormakter och de redan tydligt nog uppenbarat huru, wid minsta tecken till framgång, anspråken wäxa es mot det lilla Danmark, och man tillika fer hu ru Augustenburgaren följer med fina djerfwa arfsausprak i spåren på de härar fom framtränga mot Slesvig. — De tyska småstaterna börs ja redan ånyo tuta i krigstrumpeten för att få penningar bewiljade till militära föranftaltans den; i Bayern, Wurtenberg, Baden, Sachsen och Hannover, allestädes fer det krigiskt ut. Allt häntyder på att Slesvig-Hoifteinfta konflikten stall olijwa af stor europeist betydelfe. Ett utrop föreligger från den Fraukfurtska deputerade förfamlingen, i anledning af SlesvigsHoljteinffa angelägenheten, hwaruti man bland annat förebrår de twå tysta makterna för deras uppträdande i strid mor förbundets, förbundsfstaternas och nationens rätt, 7De hafwa, heter det, sändt fina trupper till förbunds landet Holstein, de hafwa med wäld inträngt öfwer en sjelfständig stats gränser och utan förs bundets samtycke fullfölja de fin afsigt under pås stott, att framtwinga uppfyllandet af traktaterna 1851—52, som äro slutna i förbundets namn, — od detta i den förtastliga politikens tjenst. Traltaterna, ogiltiga från första början och fez dan kränkta i många Hänfeenden of Danmark, bajwa olifwit utan betydelse genom Fredrik VIl:s död och angustenburgska arfföljdsfrägans upplifwunde. Nu, då dessa traktaters fullbors dande stulle wara dödsbringande för hHhertigdömenas fat, uppställer man armcer för att fram tvinga dessa traktaters fullbordande. Preussen och Esterrite taga härigenom parti för hertigs dömenas och Tyftlands fiender. Tyska regerins gar hafwa häremot upprest protest och hertig: dömenas befolkning förenar fig med dem idenna protest. Men med protest uträttas ingen. ting; man maste Handla och hjelpa . Citer de lifliga sympathier, fom i Swerige alltmera urpenbarat fig för wåra i faror ftadde bröder, torde väl snart ett mera aktivt uppe trådande såwäl å Swerges fom Norges sida wara att förwänta, ifall de tyska legionerna hafz wa för afsigt något mera, än endast att känna sig för — huru deras defpotista försök upptas gas och bemötas af det lilla Danmart, och man fan wal swårligen twifla på, oak:adt fwad fed nast meddelas från utlandet om Frankrikes och Englands neutralitet i denna sal, att de i nämns de riten skola sinna wertsamma allierade. Alngående utbrottet af triget yttrar Berl. (Zi bland annat, att Danmark wäl står framför en ofantligt stor öfwermakt, men att olitbeten i frovfan förminstas derigenom, att under det för Danmark kriget är en lifsfräga oc) def insats derföre är hela dess styrka, fan Tyslland endast anwända en mindre del af sin malt till kriget, som kan komma att antaga dimensioner, att deras egna gränser hotas; äfwen Har Daus mark fördel af sin flotta, hwilten uppwäger till en del den större styrka Tyskland kan FramstälIA Lt A2A 2