Frankrikes barns julklappar. Julaftonen är hwarje år i Tuillerierna en treflig familjfest. Polititen hwilar och kejsaren känner på denna högtidsqwäll som familjfader, han är glad och fällskapslik; kejsarinnan afläg ger för denna afton all etifett; hennes omfors ger gå uteslutande ut på att glädja och öfmers raska sonen Det är ej en lätt uppgift att med skänker glädja och öfwerraska ett barn, i hwars wagga lyckogndinnan nedlagt fina rikaste gåfwor. Åndra menniskobarn må wara förtjufta öfwer en juigran med ljus och tonfekt, med äpplen och blommor, öfwer brofigt niärnbergerfram, om letffater af tvädjnideri och pappskärningskousten bjudas dem; men ät Frankrikes barn måste bjudas mer för att fägna det. Och detta barn bjudes också mer — få mycket att det skulle tunna sätta äfwen en wuxen i Frankrike i förtjusning. Tillät mig alt något närmare bes strifwa dessa herrligheter. Julträdet eller granen, fom stär högt fom en majestätist ceder på ett rikt prydt marmorbord, utsträcker sina smidiga grenar flera alnar widt. Def wimpelprydda topp böjer fig stolt ända upp till det of guld skimrande taket. En af eld strålande örn och gnistor sprutande bin guns ga på de gröna grenarne, och på gyllene kedjor hänga detta träds dyrbara frulter. Betrakta denna jordglob: en af elfenben fint ffuren atlas bär den på fina skuldror, omfpunnen af gyldenr meridianer; cqvatorn, fom ges nomffär den, bildar en krets af aniftrande diamanter; polerna utgöras af eldröda rubiner af sällsynt storlek va praktfull glans. Det är en