bundsbeslut til den saken och man ej behöfde fråga Jens7 om han skulle wilja wara få god och gå fin wäg. Ja, wi skal nu noftas les lidt wed om den ting, säger han på fin galileiska ningomal. Han swår och dundrar icke, han blir icke en entusiastisk aletalare, han säger ide såsom en iysk skulle föga: Legios nen von deutschen blälenden Jänglingen iwerden hier den Heldentog sterben, weit von Gers manias Mutterbusen ehe diese zum Himmel gefetteten Schanzen zermalmt und zerstöbert werden! Nej, han fager bara helt torr: Der er Noen der wil wende Vandstöwlerne iweiret här; men der skal Noen til der, rel! — Ait förhallandet mellan Preussarne och Österrikarne i Holstein ide år der bästa, fan man sluta af följande historia, fom med en wiss skadeglädje berättas tyskarne sinsemellan om en österrikare. — En iysk familj i Hol stein hade neml. fått i inqwartering en öftearri kist soldat, en böhmare, hwilken familjen war ganska nöjd med, utom i ert hänseende. Soldater rökte nemligen ett slags tobak, fom formligen förpestade huse.. Frun war förtwiflad hår öfwer och nödgade fin man an förmå foldas ten förskona dem från denna plåga; men mans nen drog fig härför i det lanasta, då soldaten i andra hänseenden war en bra karl. Aude ligen beslöt han göra slut vå saken genom att erbjuda honom cigarrer, i den tanfen att den ne Då skulle röka dem vd) öfwergifwa tobaken. Men då han blöd joldalen cigarren, skakade denne leende hufwudet och försäkrade honoum att han (soldaten) bade mer ån nog af tobaf, ja nog för yela kompaniet. Det wisade fig nu, att böbmaren fom ej war wäl wand has de tagit tången, hwarmed hang madrass war stoppad, och begagnade denna i stället för to