— Förstand, hjerta, åra fade doktorn förare gad. Hmwartill tjenar göra denna åtskilnad? Jag skulle i ect stalle söka Handla rån fom menniska, utan frnktan ar derigenom gå mitt embete för nära. — Tillåt mig en anmärkniug, sade modren och hennes ögon gnistrade. Min sons embete är af gudomligt ursprung, trefalldigt mera we! drabbar en prest ån ex annan fom åftadfoms mer förargelse. . — Hwad år mera till föraraelse, antingen an läta en oskyldig i bela sin lijstid böta för hwad hennes far begått eller att dölja det för: fluma under den christna kärlekens mantel och göra fig och andra lyclig. — Herran söker fädernas missgerning inpå barnen, intill tredje och fjerde led. Slå upp det stallet i bibeln, ifall ni eger en sådan. Min fon måste säsom fjälaförjare HA ren inför fin församling, ingen skugga får falla på hans wäg, intet orent widlåda honom eller hang hustru, 1 denna sednare är fött af hang fött och blod af hans blod. — Betråffaude Amanda, fade Michaelis, men frun afb-öt honom. — Herran söker fädernas missgerningar ins vå barnen, fade hon otaligt, må jag ännu en gång erinra er om. — Och om ni hundrade gånger pratade der: om, få får ni mig ej till alt tro annat än hwad jag tror. Jag tror ide att hedern för reskrifwer herr Reinhold andra lagar ån annat folk, fastån han tillfälligtwis år prest. — Tillfälligievis! rovade gumman utom fig och sprang upp. Hwad ni benämner en tills fällighet, herr doktor, anser min fon och jag för en himlens gåfwa. Från århundraden tills baka hafwa min sons och mina egna förfäder