Helsingborgs-Posten – 29 januari 1864, sida 2

rås tid tager han penningarna från de fattige och allmänheten och länger dem icke i kassan; han tager guldet ur kaåsan och ger det ide åt de fattige. Hans förmäns föctroende, gophet och tillit till menniskowärdet, at låta referendarien utan uppsigt förwalta embetet, gäckar han; uns der sju långa är war Gänther en förfalskar e oh en tjuf ot utan att ändra en mine emote tog han en hel stats aktning och förtroende. Scybylski teg, ty smårtan öfwerwäldigade hus nom få häftigt. Sedan uppreste han fig. Wi hafwa, sade han, likwäl känt medlidande för mannen, för hans barns skull. Justitierådet och tretsdomaren ämnade dels genom furstens hjelp, dels genom frimurarelogen, hwaraf han är en medlem, söka få de många tusen riksdalerna betäckte. I går meddelade wi honom den forge liga upptäckten, hwilken han naturligtwis ide war i ständ att förneka. Wi gåfwo den åns gerfulle, förtwiflade det löftet art ej förråda hang förbrytelse för någon. Till wårt eget lugnande och till säkerhet för wår tjenstemannaheder låte wi honom undertedua ett dokument, hwaruli han erkände fin brottslighet. Amanda afbröt oss, då han just skulle sätta pennan på Pappes ret — det stackars barnet, som ej anade något! — Fru superintendeniska, det år tillfölje af min oförlätliga swaghet od min upprörda fins nesstämning, ni blifwit befant med detta. Ni skall af barmhertighet för det stackars barnet och för er egen sons skull bewara denna Hemlighet för alla till och med för er fon, Reinhold. Han gick; hon reste fig ej upp wid hans borts gående, utan stirrade allfjemnt framför sig der han sutit, fom meddelat henne denna förfärliga sanning. Plötsligt for hon upp, sprang fram till sin sons bönpall. . . — Helige, rättfärdige! ropade hon, utftråss