Helsingborgs-Posten – 8 januari 1864, sida 2

de prinsen första gången fann iilljälle att i ce ; gen person nedlägga fin kärleks doftande offer för den skönas fötter. . Sedan drottningen sjelf öppnat balen med den höge gästen uppfordrade hon honom på skämt att dansa nästa dans med den skönaste wid hela hofwet. Fredrif August förnötte ej fin tid med att wålja. Med bewingade steg styr han genast fin gång till markisinnan de Manzera, fom fatt bredwid fin moder, och med feberrodnad och häftigt tlapppande hjerta säg upp emot den beundrade prinsen. — Madame — fade han — eder beriskar inna har befallt mig att dansa med den för naste damen i hela denna höga cirkel, och jag twiflar ej ett ögonblick, att ju ide hennes Majeltåt dermed wille beteckna er, fru Markisinna! 20 Cu få eclatant aft af utmärkelse måste nas turligtwis wäcka uppseende. Då prinsen med sin sköna dame swåfwade genom salen, coucens trerade fig allas blickar på det ståtliga paret. Det fanns dock ett ansigte, fom dyhert och hotande betraktade dem. Detta ansigte tills hörde markisinnans gemål fom med alltför gruns dad swartsjuka i denna utmärkelse såg näs gonting mera än ett blott och bart DHöflighersbewis. En förharlig händelse fom prinsen at sluta dansen i markisens närhet, och Ausguftds enihufis astiska utrop: Gud, hur fan du förena få mycket behag och få mycken ffönhet! 7 Lv vv. lräffade säsom en skärande mifijud den förbats lige marfisens öra. Knappt hade den i full färlekslåga stående August återfört fin dame till taburemten, förr än markisen trädde fram och med rynkad panna od bitter uppfyn och lif