nu, derigenom att ni öfwerwinner er olyckliga passion. — Bitzhum du wet ide hwad du fäger! ... Ha! du känner inte du kärleken, du menniska af isl ... jag uppgifwa hernginnan, säger du! ... bellre då mitt lif; men du har doc rått, hår år ingen plats till en förkla ring; sednare, då dansen degynner; nu wilja wi blanda in oss bland maskerna. Under det August få rädplågade med fin trogs ne kammarherre, Bitzhum von Eckstädt, hade hertigen af Fernandino närmat sig dörren til salongen. Hand dotter blef här stäende, drds jande och skenbart sökande någon med. fara blice kar. Ä — Hwad fer du efter? — frågade henne hertigen med rynkad panna. — Det skedde blow i distraction — suckade dottern. — Nå men få skynda dig då! — Vi hafs wa nu tillrääckligt offrat vå etiketens altare. Anda tills långt på natten genomsökte August och Bitzihum salongerna, för att finna den fö na spanjorskan. Då de ändtligen emot mors gonen aflägsnade fig och August, drifwen af färlek och twifwel, begaf fin till hertigens hos tel, och frågade om han änuu war åferfoms men från hoffeslen, erhöll han detta nedflås ende swar: både ålerkommen och för 3 time mar sedan afrest till Spanien. I. Placa mavor i Madrid wifade fig i dag i fin högsta glians. Denna den spanska hufwudstadens största offentliga plats, war i hes la siit omfång omgifwen med tribuner, på hwilka en tallös menniskomassa, — adel och borgare om hwarandra — hade satt sig.