Helsingborgs-Posten – 4 januari 1864, sida 2

wersällad med förgyllda liljor, Ej långt från honom, på den taburett, fom war uppställd os betydligt lägre ån den kongliga thronen, fatt hang faworit, Fru von Maintenon, hwilken det beställsamma ryftet redan betraktat såsom Franks rifes drounning. Hon bar en drägt lik Urfulis nernunnornas, och hade sannolikt ide utan af: sigt walt denna, ty hon älskade icke dylika nös jen, som så warmt hyllades af hofwet. En swärm af hoffolk af båda förren hade bildar en krris omkring den stolta damen, bwils fen åmjöt nästan mera wårdnad än majestätet sjelf. Ett rikt och lysande tåg, beståenee af meds lemmar af den höga adeln, tågace just nu, omaskerade, förbi fin höge herrskare, för at helsa honom. J det ögonblick, då en stor åls drig man med ett stolt och högförnämt utseende, klädd säsom malthesriddare och förande wid handen en ung dame, med elt bildsköni och tjus sande utseende — nalkades, syntes konungen uppwakna ur det drömmeri, i hwilfet han hittills blott med en knappt märbar hufwudnidning beswarat de förbigåendes djupa årebeiys gelser. War det männe hans wälbehag för riddaren eller dennes sköna följeslagarinna. Swaret ligger nåra till hands. Konungen uppreste sig emellertid ttll hälften, och frågade med ett huldrikt leende: ocb ni wil werkligen nu lemna of, hertig 27 — dock ni har fullfomlig rätt dertill, ty så älskliga blommor passa bättre i Acragoniens trådgårs dar ån i Parid drifhus. — Sir, swarade riddaren wördnadsfullt. Ni wet bäst sjelf huru wäl wi hafwa trifwi1s i den milda temperaturen af eder nådesol; — men familjeförhållandena fordra owilkorligen min återkomst till Spanien, och fördenskull