Helsingborgs-Posten – 31 december 1863, sida 3

sannt: förtwiflad år makans swärta, bittra åro modrens suckar och de faderlösas tårar, hårda pröfningar följa i min wäg; men hwem af ever, J kortsynte, fan säga hwartill allt detta år nynligt? J fen wäl alla dessa wärnlösa och hjelpbeböfwande barn, men hwem ibland eder kan wäl bestämma om ej deras framtid nu bär ljusare färger, än den hade giort under måns gen swag, ja möjligtwis liknöjd och felande jaders eller moders wird? efwerlemua eder sålet es med renhjertad tro och fast hopp till honom fom nådigt styrer de dödliges öden! Min dröm war slut och jag waknade, Rats tens stjernor brunno ännu på himlafästet: tudfe samt höjde jag min tanke till de höga ryms derna, och safta hwiskade jag dessa ord: Ds utgrundliga äro försynens wågar: 1534 blef jag genom koleran fader och moderlös: 1853 blef jag genom koleran en redlig mans hyds liga mafa. Hwem fan utgrunda Guds wir gar? . a Men frufta ej! Hwad han besluter Sfer alllid till wått sanna wäl, O:n ögat bittra tårar gjuter Och qwalen härja i wår själ. Det finns en Gud, fom fer wår smårta, En Gud, fom har ett fadershjerta. (Ur Viotblomman.) ——U— —.