din förlofning med honom, som du kallade det, år bruten; du är få, säg will du förblifwa det, eller will du sluta en warmare brudgum till titt bröst? Jag älskar dig med ett trofast hjerta, och en betryggad framtid fan jag tillbjuda mig. Ditt goda och qwinliga hjerta, fom jag under plågornas tid lärt känna och wärdera, har tåndt min kärlef och bestämt mitt wal. Såg, Ida, will du blifwa min älskade, min hulda maka? — — — —