ystörelsen då redacn och i hamnen. Tee u har lidit betydlig slada; många stolpar åsta omtull och ledningstrådarue hafwa a möjliga fött inwecklat jig i hwarandra, telegrafförbindelse iunu är asbruten cklaga mocket, at: wi derför ide tunna 1 d8l.. Aftemelens sista fräter Matta, slocknande man jag. Western purpurfärgad målar Sig i eceanens mån; Genom qpwallens tyslnad ljadar Temrelklockan från fin höjd, Med högtidlia stämma biuder Hon till andakt och till fröjd. Snart en fulla glädje srirar Urp tul lif, i hwarje wrå. Det är Sul man åter firar, Hwarfår icke glädjrs dä? Birnen, under lef och löje. Tånfa på sin julklapp bleti; Denna afton, detta nje Vänge neg de wänta fatt Men en maka, anss beröswad Märfen, hennes enda Ned, Satt i fejan tjapt bet röfwad, Tryckt af fatt igdem och ned; Sia med tarfyltt medersöga Pa de jaderlesa imå, Dessa arma, fem få föga Delri Julens glädje få. re det Sul i aften. Namma? Ra en gång de sperde Då — Det war mål, ty med detsamma JM ju ecksa roligt få. Når i dag fill byn wi gingo, Autra barn ess fate då, FAtt om Jul de inlktlanp finge, Mytet annat godt ecksa. Za of, Mamma, hwarför gråter Pu? Nu år det ingen ucd, Salen är ja kemmen åter, Usöominer den ej hit med bröd? Säler fanste når han tågar 7BHÄdtny hela bygden em, Han ej fejan gåta wågar 7Hotand serg ech jattigtom Så de frågade, de arma, Den sem medersnamuct bar. — Sjummel, Hemmel, dig förbarma. War den sergsna mederus swar — Ra de ofwergifua blida, Fader! från höjden ner Od oss hjelp i noten skicka, Du, fom wara tarar ser. Då i enfans låga hydda Träder in en åltrig man; Jag har mat, att eder skydda Gmet hungern — fade han — Det är ljuft. om andra lita Möärmed, fattigdom ech röd, Pt i sergens bemng sprida Giärje med em beta buev. Tröstens engel lif, till jorden Sand från himlen, un han sted; Barnen lyssnade till erden, Sade: Mc, hwad han är acd! De en ring fring gubben sloto, Hwarje smärta war un gömd; Julqwållius timmar fnart förflöts, Men den gamle blef ej glömd. J W. — A—zm:-:n-— — vvl— —