Helsingborgs-Posten – 24 december 1863, sida 2

lifligt språkade om aftonens händelje. Den förste och andre officeren stodo borte wid ssyret, inbegripna i lifligt samtal med doktorn, Dwils fen, få widt det kunde synaa i nanens halfs dunfel lifligt gestikulerade. Snart wände han sig om och fom bort till mig. — Wi få en swår natt, min herre, fade han, och wi måtte wara nåra kusten. Jag önskade wi foro mindre hastigt. — Ab, hwarför det? swarade jag, wi hafe wa alla den önskan att fnart komma till Souts hampton. Yi hafwa nu redan tretton dagar warit till sjös och jag förmodar art wi få i morgon fe fritflipporna wid. Eugland. — Det tror jag också, afbröt mig ffeppslas faren, men jag fruktar — på orått stsälle. Wet ni ej att wi äro af kursen och redan allfför nordligt? Wi skulle redan i går hafwa styrt ost till jydost för att angöra de båda fyrtornen wid kap Lizard. Men kapten Wilson har strängt befallt att hålla den gamla kursen, i trots af alla inwändningar. Säg mig, hwad tänker ni om faptenens uppförande i går afton? Mar det ej förunderligt? — Jo, i högsta grad, fwas rade jag; men jag förmodar han har ett par dagar supit för mycket. Det war wäl fuperiz galenskap. — Wäl det; men det är ej blott delirium tremens. Det skulle jag wål kunna hjelpa. Här är en djupare sinnesrubbning för handenSedan han skiljdes wid sin hustru, har han. haft swåra ögondlick. Det wärsta år att hor ej sielj år obefant med förhållandet, och i dette medwetande förtär han de ftarfafte drydor för att döfwa sinnena. Ni skall få fe, attäder är method i hans wansinne. Jag gör er och några förståndiga passagerare detta meddelande, på