Helsingborgs-Posten – 24 december 1863, sida 2

hielpa dig ästad! Ni der, Hr lådhuggare! Ni fon ju sjunga fom eu virginsk näflergal, gif oss en af edra sånger till bästa; men en myckel munter. He! Den tilltalade, en dandys mönster, fom i Stewartes sidenpalats, på Broadway Lyoner, plågade probera damernas schalar och i befite ning af en mycket wacker röst, for upp wid dessa ord, såsom om han blifwit stucken af en Taramiel, under det alt damerna förskräckta, uppreste sig för att lemna bordet och salongen. Kapten, då ni på så sätt uppfordrar mig, fade den unge köpmannen, skall jag helt säker! icke fjunga. För öfrigt kommer ert uppförande icke att öfa fartygets kredit. Med dessa ord aflägsnade han fig jemte de flesta andra page sagerarne. Jag war nära att följa de andras erempel; men, angelägen om att erfara slute: vå detta faptenens uppförande, blef jag jemte några bekanta qwar wid bordet. — Om lådhuggaren ide will sjunga, få må han draga f-n i wåld, ropade kaptenen, men jag will sjelf låta er böra en äkta fjör manswisa: ÅJag låg med stirrande öga, få drömde jag inatt På ect murfet wraki hafwets som djupaste that. Ru fom han ej längre, ty den öfwerretade naturen tog ut sin rätt. Hans stirrande ögon antogo ett hemskteu-jeende hwilket man ej helt och håller kunde skrifwa vå dryckenskapens räk. ning och hwad af munterhet äterstod 1e3 fis sterna förswann. Allas önskan war att kapten fördes ut ur salongen och sålunda slöts den oangenäma festen. För att, förr ån jag gick till sängs, hemta frisk luft, steg jag upp på däck, hwarest en stor del af passagerarne wandrade af och an och I