fonstnärens pensel. J ett inre rum hängde en större, i gyllene ram infattad, oljemålning. Den war fru Hielms fårofte arbete, fade hon sjelf. Man fåg på den eu liten trafig fia, liggande på fnå wid en grön, blomsterbeströdd grafkulle; hennes mot höjden tigtade blid war pa en gång så djupt lidande, få wild och doc få fängslande, attestudenterna ide på en lång stund kunde upp. höra att betrakta denna mästerligt målade tafla. Den ene studenten anmärkte, att flickans ögon liknade fru Hjelms, den andre deremot syckte att vannan och den grefiska näsan helt och hållet woro hennes. Fru Hjelm teg; men hennes läppar srusades af ett lan smålcende. —