— Fick jag på moppe! utcopade wärden, illa swåljande denna owäntade komplimang af en gäst; wet du bror, den der gunstig herru år life som klippt och skuren för dig, efter hwad jag fan se. Du kunde just ta honom till måg, ha, ba, ba! — Ha ha ha! instämde garfwaren; — will herrn Da min dotter? frågade han derefter fin unge bordsgranne. — Ja bewars, swarade kandidaten, vå Hwiis fen de twå gånger sju glasen icke förfelat siu wetfan, — ja bewars ... men wånta ... har hor pengar? ... OM fer hon bra ut? — Ha, ha, ha! fatans få bra, satans så bra! fwarade garfwaren. Detta gaf wärden en behaglig anledning att