Helsingborgs-Posten – 15 december 1863, sida 3

— Herr direktörn tilläter wäl? fade han hö: jande sitiaglas. — Wet min gunstig berre inte. att den, fom trycker wärden skall tömma sju aglas efter hwarandra? frågade direklören med en wiss högtidlighet. — Räått, rått, sju glad! instämde gästerna. — Ha, ha, ha! satans så bra: jublade tåte garkwaren. . Sju spetsglas portwin ställdes framför wår kandidat, hwilken tömde dem aha i en hands wändning utan den ringaste oro för de möjs liga följderna. Gästerna skrattade och isynnerhet garswaren. — Satans så bra, satans så bra! forifor denne, spännande ett par fryntliga ögon i fin unge bordsgranne. Wärden fyntes likwäl ide helt och hället Dela fina gästers glädje, ehuru han deltog i strattet. Det fåg werkligen ut, fom tyckte han att det gick för hårdt på bouteljen. Detta undz gick likwäl alldeles kandidaten. Som han e mellertid märkt, att den der tryckningen wäckt allas munterhet, få trodde han fig bereda bår: de wärdfolk och gäster mycken bordstresnad genom, att strart derpå ånyo med höjdt glas wände sig till wärden. — Herr direktör tillåter wål? sade han. — Hwasa, hwad behagas! yttrade nu wår den, min gunstig herre har då redan glömt aLr — Sju glas till! ropade gästerna. — Ha, ha, ha! satan få bra! jublade garfe waren, i det han påfyllde de fju glafen fom ännu stodo qwar framför studenten. Kandidaten böjde fig tåligt under sitt öde, tömde äfwen dessa sju, och belönadss af gästernas hödljudda bifall.