Helsingborgs-Posten – 15 december 1863, sida 3

middagen, fade han, några af mina kolleger inom Drlätselkommissionen. Widane några af de femti äldste, ty jag har gudnås äfwen det befwäret alt wara bland dem, utom allt annat, säsom i rireftionen öfwer fartighufer, befattz ningar fom mera kosta ån de smafa. Nå, har Det warit mycket kallt under wimern i Upsala? — Ganskua kallt. — Så har det warit har med, utom i de hus der man lågger ned weden i fållvarne. i — W ir det warmare om man lägger wed i fåttarn? frågade B storögd. — Jawisst. — Han att man tänder på den? — Tänder på den! Ar herrn galen! Det skulle ju bii en satans brasa då. Jojo men, min gunstig bherre, det år alllt ålstilligt fom herrar prosessorer kunde lara af oss. här i Dråts selkommigsionen. Som sagdt är, wälkommen recist flockan tu, för annars kallnar fuptn. Tjenare, tjenare, min gunstig herre! PÅ slaget klockan iu initätve fig kandidaten i direktörens hus. Samtalet wid bordet rörde fig mest fring den förboppningsfulle sonen, om nödwändigbeten af teologiska studier i allmän: her samt särskildt om sonens examen, hwilken ansågs för det alldranödwändinaste. Bredwid kandidaten fart en äldre man med rödt fot tundt ansigte och som skrattade åt alli fom sades wid bordet och derwid yrade fom ftår ende replif: jotans få bra, satans få bra! Wården bade prefemierot Honom såfom den tåtratte garfware i Swerge. Wäår fondidat, fom en stund förgäfwes wåns tat på att wärden skulle trycka honom, såsom det brukas med nya gäster, tog fig till att re: dan wid första rätten trycka wärden, hwilket bewisade föga kännedom om wanliga bordfeder.