Helsingborgs-Posten – 12 december 1863, sida 3

Afskedstalen å Rikssalen den 8 December. Herr Grefweus och Landtmarskalkens: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Då Ridd. och Adeln nu, wid riksmötets slut, inför Eders Maj:t frambär uttrycken af djup wördnad och underdånig tillgifwenhet, uppfyller stäåndet dermed ej grundlagens bud, utan och hjertats maning. Likasom frihet och fonungaz makt, uti wårt land, tå wid hwarandras sida i enigt fostbrödralag, så wördar den swenske mannen med rotfast förtroende uti sin konung, på samma gång den höge monarken och den äls skade landsfadren. Wid der tilländagångne riksdagen hafwa frås gor af mer än wanlig betydelse för fäderness landet blifwit dels afgjorda, dels förberedda, under ömsesidigt förtroende emellan regering och folk. De för ett tiotal af år sedan påbörjade, samt genom Kovungs och Ständers eniga fam werkan redan till en föreningslänk emellan hufz wudstaden och rikets andra ftad fullbordade jerns wägsanläggningarne hafwa genom denna rifös dags beslut blifwit, efter en storartad plan, fort: fatte, till båtnad för näringarnes och företags samhetens i alla delar af landet uppblomstrande lif, samt till anslutning oc styrka af wänskapens band med brödrafolket. Genom antagandet af en ny strafflag, motswarande tidens fordringar och folkets stigande bildning, har en sedan börs jan af wårt nuwarande statsskick förberedd, men genom företagets storhet hittills uppskjuten Tags förbättring nått fin fullbordan. Den twåhuns draåriga föråldrade sjölagen har blifwit utbytt emot en mera tidsenlig. Det betydelsefullaste rummet bland föremåien för denna riksdags förs handlingar intager dock det förslag till natios nalrepresentationens ombildning, hwilket E. M:t nådigst behagat till Nikets Ständer öfwerlemna. Ridd. och Adelns lifliga önskan och förhoppning är, att det afgörande beslutet öfwer detta för: slag wid ett kommande riksmöte måtte utfalla på ett sätt, fom sälrast betryggar fäderneslans dets sanna wäl, grundadt på konungamaktens beständ och den medborgerliga frihetens helgd. Den mängd af twistefrågor, fom för närwas rande uppröra Curopa, har gjort det, äfwen för wårt land, till en nödwändighet att öka rikets förswarskrafter, och de medel, hwilka af E. M:t pröfwats dertill behöftiga, hafwa af Rikets Ständer blifwit med beredwillighet anslagne: ty nu, fom alltid, fer det swenska folket i fredens wäl: signelser fitt lands lyda, men en lyda, fom bör wara grundad på känslan af cgen styrka. Med desse tånkesatt, och under djup tadfams het för E. Mts landsfaderliga nitälskan för allt, som länder till faderneslandets ära och lycka, nedkallar Ridd. och Ådeln öfwer E. M:t himmelens rikaste wälsignelse, samt anhåller under: dånigst, art i E. Mets nåd och ynnest fortfa vande få wara inneslutet.