—————A csc5— —ä—ä——k,, några år sedan från hafsbottnen uppstigna, mer snart åter i djupet nedsjunkna vulkaniska ör Ferdinandes höjer sig på nytt och står nu endast tio fot under wattenspegeln. Ett engelskt skepr med åtstilliga lärde ombord uppehåller fig i närheten och skall helsa öns återuppdykande med en salfwa. — Folkräkuingen i England. Befolkningens antal i England uppgick år 1841 enligt jtatiftiska uppgifter till 15,914,158 personer, 10 år sednare eller 1851 till 17,927,609 od efter ännu ett decennium, eller år 1851, till 20,066,224 personer. Detta mwifar fåledes en tillökning af mera än 2 millioner på hwart tionde år. På samma gång perfonernas antal dfatå, har äfwen räkningen tilltagit i noggrannhet och tyckes wara afsedd att uppnå möjligaste fullständighet i upp: gifterna om individernas avtal, ålder och nä ringsfång. Kostnaderna för räkningen ha ide ökats i proportion med befolkningens tilltagande. — Den allmänna säkerheten i London, — skrifwer en korrespondent till Aft.-Bl. — som under sistlidue höjt och winter på ett få betånkligt sätt stördes af en massa garotters, hwilka ej twekade att på öppen gata, till och med på ljusa dagen, kasta jig öfwer och plundra menniskor, har wäl till en tid warit tem ligen återftälld, men börjar nu åter att blifwa mindre tillfredsställande. I hög grad ammärt ningswärdt är det, att man ej tager desto kraftigare mått od) steg för att i ett sådant fams hälle fom London minska det fysiska och mora liffa eländet och sålunda förebygga de af dessa härflytande laster och brott. J stället för att såfom i Paris genom att öppna nya gator låta dagens ljus och frisk luft spela in i de osunda qwarter, der armodet och lasterna hafwa sitt hem, tyckes man i London wilja konservera allt det gamla och genom nya tillbyggnader af jernz wägsnät och viadukter med hwarje dag öka hope gyttringen af dessa stenkolsfwarta, nedrökta ftens massor, hwilka redan bilda en labyrint, på somliga ställen ej ens tillgänglig för polisen. Det är swårt att förutse hwarthän detta skall leda, om man alltjemt fortgär på samma wäg. Säkert är att alla ansträngningar, fom gö ras att minska brottens antal, skola stranda, få länge man ej griper sig an med att, kosta hwad det will, rasera dessa smutsiga nästen, i hwilka brottslingarne sticka sig undan för att först med aftonens inbrytande begifwa jig ut på rof och dåd. Fåfängt wore det att wilja genom ord gifwa ett begrepp om det hjertrörande elände, som råder bland den stora massa af menniffor, som hwarken winter eller sommar hafwa ett tak öfwer hufwudet. När wid en wiss timma på aftonen de baracker öppnas, fom åt ert ringa antal lemna ffydd och wärma under natten, ser man dem i hopar trängas om cen plats, som fnappt en hundradel af dem funna erhålla. De öfriga föfa fia i grändernas winklar och wrår, under Themsbryggornas bågar eller, när de få funna åtkomma, i parkerna en lägerstad. Mer än en gång har jag sålunde sett dem i flockar, uppgående till 50 eller 60 personer, med bara marken till bädd, utan afseende på ålder eller lön, ligga packade tätt till fwarans dra för att underhålla en wärma, fom de um por, med hwilka de äro betäckta, ej funna bes reda dem. Wisserligen fästa tidningarne tid efter annan den allmänna uppmärtsamheten härpå, och nyligen flagade Times bittert öfwer att ett få sorgligt förhållande stulle ega rum i