Helsingborgs-Posten – 10 december 1863, sida 2

Swarjehanda. — Mid en gård i södra Belgien, der man på flåttbygden uppförde mycket hästar, fanns en tre års gammal häst, fom war mycket liflig och til och med ostyrig, men som, fastän han war swår för alla andra att handtera, lifwäl med den storsta stillhet och synbar belåtenhet lät smefa fig of ett fem års barn. En dag war gesseus frö terska sysselsatt med hushällsbestyr en trappa upp, under det gossen lefte på gården . Der sted en tunna, nedgräfd ett stycke i marken, för emottagande af regnwatten ur tafs rännan. Plöteligt hör sköterskan barnet skrika ech anar att någon efärd är å bane. Sjelf skrikande rusar hon ned för att rädda barnet, som hade fallit i tunnan; men hon hade den fröjden att genast fem hon fom ned få mot: taga i sin famn gessen, fom hästen med fin mun frame räckte åt heune. När hästen såg gossen falla i tunnan, hade han genast sprungit dit, fattat honom med munnen i blusen och Ivftat upp honom, fålunda wifande fin tad: samhet för de fmefningar och de godbitar Han af barnet ätujntit.