Helsingborgs-Posten – 8 december 1863, sida 3

torna och torget — om man får begagna dessa ord — fer man hwarken gräs eller sten, blott den djupa hwita sanden. Förmodligen för att skaffa sig lä mot blåst och fand, har man på gatorna på et oregelmässigt fått planterat fullt med pilträd od allmar, hwilka senare ifynners ber stå höga och märkwärdigi frodiga midt i sandhafwer. Mellan husen fer man ide hår såsom i Skanör staketer och plank, utan blott höga wallar af förrunnad hafstång, hwilket just ej heller bidrar an gifwa staden ett trefligt utv seende. Sålänge wi uppehöllo of der sågo wi icke en själ på gatorna. Alla dörrar och föns ster woro tillbommande, och alt war så stilla, som om staden warit öfwergifwen. — Men, hwem bor då här i denna öken? — Sjömän och fiskare likasom i Skanör. — Det will saledes säga, att männen äro ute på sjön och huftrurna fitta hår Hemma fom i enfefäre. — Ja, hår ingår bruden alltsomoftast med ens i enkeståndet. Det är blott hustrurna, fom äro bosatta i Falsterbo. Männen äro här blott på forta besof, wanligen en gång om året, is bland icke en gång. Wi gingo fram till kyrkan. Den ligger lis kasom den danska Skagens kyrka halft begrafwen mellan flygsandsberg. På kyrkogården lige ger mången widsberest man, som i fina yngs ling8s och mannaår tumlat från hamn til hamn i den blomstrande södren od) mellan tången od pillräden med fina minnen til sällskap. Hwad han fett och upplefwat har ej blifwit uppteds nadt. En swart tråram om den hwita sanden betecknar hans graf; den liknar ett oskrifwet blad med sorgkant. Planterade blommor trife was ide hår på grafwarne, men på fina ställen sköto ewighetsblommot upp af fig sjelfwa, och