Helsingborgs-Posten – 8 december 1863, sida 2

— Hwad han för något derinne? sporde jag min ciceron, kantorn. — Något fom wi ej borde hafwa, swaxade han halft generad. Det är stadeus arrest. — Den tyckes just ej höra till de mera fres qventerade etablissementerna, menade jag. — Nej! — Under de trettio är jag warit hår, ha wi blott warit iwungna an begagna den en gång. Det war en tjuf, fom förwillat fig bit, men wi skickade genast af honom igen. Lydlisa stad n:o 92: Hwilket lands stad n:o 1 kan säga något liknande? Sedan wi besett stadens öfriga månrfmåre digheter — hela tiden utan att möta något, som hade lithet med en herre eller en dam på De, fom det tycktes åt gässen uteslutande Hels gade gatorna — gingo wi ut på åkrarne, be. ledsagade af en hygglig stadsbo. Jag tommer nu till ett ämne, fom mycket sällan förefommer i följetongen, men som jag hår omöjligen fan förbigå. Mina ärade läfare på landet behöfwer jag wäl ej göra når gon ursäkt, för det jag kom mer att tala om Det der, fom de weta utgör agrikulturens Alfa och Omega. Mina ärade läsare och låfarinz nor i staden känna fig deremot kanhända litet generade öfwer att se något sådant gjort till föremål för teferater vt reflerioner. Jag skall derför widröra det så warligt och försigtigt som möjligt. Det gifwes trakter på jorden, hwarest tråd och buskar höra till sälsyntheterna, och hwarest följakttigen äfwen bränsle år mycket rart. Det år t. er. fallet wid Ganges stränder och i åts skilliga af de mera ökenamade delarna af Af rika. Menniskans uppfinningsförmåga har ded på de nämnde ställena hittat på an i stället för torf och wed begagna — kamelgödsel. Nu