Helsingborgs-Posten – 8 december 1863, sida 2

det halft medlidsamma leende, hwarmed denna man betraktade Europa på andra sidan ljungheden, hafwa frestat mig till den högmodiga örklaringen: Hade jag ej få mycket an slås för i Köpenhamn, kunde jag wara frestad afs undas klockaren i det fredliga Sfandor — men nu säger ing det ide. i Huru fredligt man lefwer i Skanör öfwer: går all wanlig famasi. Processer, reverser, stämningar o. s. w. sänner man endaft vill namnet. En saga berättar. att i en förswunnen tidsålder en jurist kommit till staden men man hörde frdermera ej af honom; troligen har han swullit ihjäl. Staden styres pattiarkaliskt despotiskt af en borgmästare, en gammal hedersman på 80 år. Han kan icke fördraga, att den ene af Hang undersåter ligger i klammeri med den andre, vd derföre göra de der ide heller. Han kan dessutom lifasålitet täla art böra talas om t. er. utskrifning of stadens jord eller andra dylika nymodiga pähin, och derföre wågar heller ins gen komma fram ob tala om något sädant. Stadens innewånare hafwa sin stadsjord i små äferlappar, en här och en der. En borgare fom eger ett halft tunnland, år ofta twungen att söka upp der på borråt en 30 olika ställen; Det är beswärligt — men borgmästaren säger, att der år bäst få, och derför får man Ha det på det gamla wifer. Då jag git förbi skolhuset, föll min blid på en liten byggnad med tillspärrade fönster och en stor jernbom för dörren. För bomen fatt elt hånglåg, men både lås och bom woro all deles öfwertostade, det syntes tydligt ant de ide warit öppnade på langliga tider. Sjelfwa dörten fart midt på wåggen, Wan ant någon trappa förde upp till den.