Skanör och Falsterbo. (Resestizz af Erik Bögh.) (Forts. fr. N:o 143.) Sedan wi frifat, besågo wi fladen. Det år boFftafligen sannt, att wi ide nuder Hela wår wandrin; mötte en enda karl eller sågo en ens da dörr Öppen. Butiker? — Derhörda lyr! D Då man i stora werlden behöfwer en wåning på nedra botten med spegelylasfönster för att uiställa fina at AA tymmer man dem uti Skas nör å ett skåp. Och är wäl det så underligt? — Då man i det stora Köpenhamn har grop handlare, fom gå med fontoret på fifan, fan man i det anspråkslösa Skanör mycket wål hafwa minu handlare, som gömma sin butik i en disk. våfnren fan af ett enda faktum göra fig en töreftållning om hwilfen lyckjalighetens gulds ålder fom råder i Skanör: hwarken i Skanör eller Falsterbo finnes läkare eller apotek De sinfa få dö i fred för recepter och muskuspulver, och Då de dött, få de en hederlig bes grafning; staden håller bäde prest och flockare. Wi woro neg lyckliga att sammanttäffa med den sillnämude embetsmaanen. Det war en wånlig, anspråfslös och förskommande man, fom icke forradde något tecken till den myndighet ow egenkärlek, fom annars få lätt fons centrerar sig i swansen på presterskapet. Han wifsade fyrfans och stadens märkwärbigheter och yttrabe sin humoristislt, men ganska belåten om siiitnaden mellan det illa Skanöt och den ittotu, wida werlden. Hade ute Alerauder på sin ind tagit ordet ut munnen på mig, skulle