Helsingborgs-Posten – 5 december 1863, sida 3

— Det år den wisst icke! swarade min res kamrat. Sista stycket af den fruktbara slätt fom wi lemnade war för en tjugo år sedan också en hed. Hår fattas blott arbete och ars betskraft. Om hundrade år eller kanske förr är hela denna öken förwandlad till rika åkrar. En hed kan wara särdeles intressant att befara, isynnerhet i godt sällskap, men den är ej angenäm att ätergifwa i penuteckning. Jag skall derföre få mycket fom möjligt förkorta denna af delning ar min resebeskrifning och göra ett språng på en mil, medan jag doppar pennan. Wi åfa in i en by af det flag, fom wi i Danmark falla Oddestrup, Gumperup, Krages torp eller något dylikt. — Hwad är detta för en by? — Tyst! tala icke så högt! Borgmästaren tunde lätt höra det. Wi åka nu in i den gor oda staden Skanör numera 92 bland rikets — Hwad förslag, är det en stad? — I, och deriill en mycket wörnadswård och högst respektabel stad. Torseus omtalar i fin Historia Norvegie ett fartyg, fom år 879 fom till Norge med malt, win, hor nung o. s. w. och hwilket under wägen bewi stat marknaden i den rika och stätliga staden Skanör, en af de största handelsstäderna i GSfåne, och i en gammal rimkrönika, fom år så gammal att wi af den endast ha qwar twenne rader, heter det: När Kristus låt fig föda Stod Lund och Skanör i gråda. Jag fick nu naturligtwis ad den aktning för 92:dra staden fom man år skyldig ålderdomen, — Det år säledes en klassist stengata wiåka på?