Helsingborgs-Posten – 5 december 1863, sida 3

stuggor? — Wisst icke! Det år stadens damer. Here rarne wisa fig endast om wintern; om sommaren äro de till sjöss. oo — Åh, quelle chance! J detsamma wisade sig ett par barn i en grånd, d. w. s. en öppning mellan twenne hus. Wi illfrägade dem om wägen, och till min stora förwåning swarade de på samma språt, fom talas af fiffarena på släuen och i IVedbek. Hår war spräket tillochmed danski. Wi kommo nu till gästgifwaregärden. Den war öfwerlemnad askallefri åt en enka, fom äs tagit sig det kink ga bestyret, att wara gästgifwerska utan gäster. Baggesen berättar i LUabyrinthen, art på Lyneborg Hed kan man åta de förträffligaste gåslefwerpastejer — om man fjelf har dem med fig. Dersammr är fallet med gästgifwaregården i Skänör. Jag will likwäl icke önska någon resande en bätire måltid, ån den wi åtnjöto i Skanör. Gäsigifwerskan mottog of med ett wänligt ansigte, wi fingo ostummad miölk, ägg, smör, bröd, spekesläst, peppar och ingefära — hwad kunde wi mera begåra? J brist på Strassburgerpastejer Dade wi medfört en utmärkt appetit och ett förträffligt flaskjoder. Wi ledo ingen nöd; men wåra hästar? — Hafre fanns ide på gästgifwaregärden. Hwar skulle man få köpa fig några kappar? Hwar annorstädes som helss, blott ide i Skanör; här woro Sleipners fyrfotade ättlingar ide bortskämda; de infödde trifdes förträffligt wid hö; de främmande kunde få hafre efter behag, n. b. om fusken försett fig med en få förswarlig säck med foder. Det hade wi ide wetat om, och Det war derföre en synnerlig tur för wåra flydds