Helsingborgs-Posten – 3 december 1863, sida 2

ö Posl-Seriplum. J gär hölls den första torgdagen härstädes. Dean tunde naturligtwis nu ej wänta att den stulle blifwa få talritt besött, alldenstund detta ej ännu warit amtännare betant; likwäl funnos en del fatreatur, deraf flera såldes till temligen höga priser, sasom for till 60 a 100 rdr, soör oxar begärdes 200 a 300 rdr. Vandtorukes llnoben öppnades af ordf. prosten Carlström, med en tort sakrik inledning om ändamålet och nunttan sawal of torgdags hallande, hwarigenom den wanliga marknaden möjligen skulle kunna indragas, fom af tlubben, der ftadsoch landte boar lunde utbyta tankar och deltaga i difenss sion rörande för landtmannen nyttiga ämnen. J gar förekom hufwndsakligast sasom difenussionsämne hästafwelus förbättrande. Rå en framställning om ej Morra vuggude härad funs De fa förena fig med Södra om torgdagens hallande, beslöts att genom båda häradernas förwaltningsutskotts sammanträden denna frå ga skulle afgöras. — Ny orrförande skulle wäljas wid hwarje sammanträde och utwaldes herr longl. fecter Nordin till ordförande i klubben wid nåsta sammankomst. Såfom diffusfionsämne bestämdes då frågan angående Fäkreaturs wåprd och stötsel. Lnskligt wore, att dessa sammanträden i ett för landtmannen få nyttigt ändamål, måtte blifwa talrift befölta, och har man hopp om, att en tillräckligt stor lokal härtill utan swårighet fan härstädes erhållas. Herr regements-häjtläfaren Petersen hade ett andragande som tillwann fig allmänt bifall, ywillet wi wilja i sin helhet meddela, och göra wi här nedan en början dermed; det lyder få lunda: !Efterfommande Kongl. Collegit befalluing of den 21 September 1859 att lemna uppgift om de lolala förhållanden, hwilka lunna anses hafs wa inftytande va helsotillstandet hos Husdjuren inom det distrilt der undertecknad praftiserar sasom veterinärläkare, nemligen Heljingborgs stad och tratten deromlring, fär jag härmed upplysa hwad jag nnder mitt 28:åriga wistande härstädes warit i tillfälle utröna. Hwad ortens beskaffenhet angår, få afwexlar den med slätt, kuperad och skogsmart, hwilfet Har en betydande inwerfan isynnerhet på fälreaturen, ty, när dessa, födde på slättmart föras till stogsmart, angripas de wanligen of blodftallniug fom ofta öfwergår till härdnackade sörstoppningar och äfwen titt läåndblod (authrax hocmotrrhoidalis) hwilta ou de ej noggrant behandlas lätt borkkrycka flera fälreatut och hwad isynnerhet, utom slogsbete, inwerkar skadligt pa fätreaturen är det mines ralhaltiga wuttnet; detta är på flera ställen ganska vift på mineral, sasom på Kulla Guns narstorp i Allerams foden samt i Namtösa, du säfreuturen, om de äro införde från utriles ort isonnerhet på de stora ställena angripas af nämnda sjukdomar, äfwensom af lungtuberts lar och lungtäring samt stockningar i Walls gssangarne, hwarigenom härdnader och bullnader uppsta i lefwern; lilwäl har genom omjorgss full autdikning och på Kulla Gunnarstorp genom att ej mera begagna en brunn i fähufet, hwarest wattnet war mycket ritt på mineral, Tubertelsjukan derstädes upphört. Klimatet är i allmänhet friskt, endaft war ech höjt, da nordwestliga windar blasa, invers kar det menligt pa hästar och dessa angripes da merändels af qwarl, Catarrh och seber. Gör man en jemförelse med furu landtmannen nu och för 28 är sedan stötte sina fres otur finner man derutinnan en himmelswid sfill uad. Jordbruket började wisst redan då att gå framåt; men de slesta egendomarne woro slällde på brånwinsbränning, der gjordes afscende på att fa mydet fåd, derigenom inslränltes Nöhöjtnaden och betet. För besparingsskull hölls iftället för de fofts bara hästarua ett proportionswis för stort antal oxar; om sdessa slulle uppfylla ändamålet om wåren maste de hafwa ho, häftarna fingo obetydligt och forna woro hänwisade till halmen och dranten. Dranken, rätt anwänd, är oncks ligen ett godt foder; men, sasom den då anmäns des, war den ofta stadlig; halmen skars nemligen till grof hadelse och uppblandades med dranlen. Genom det beständiga tuggandet på detta foder ibland kallt, ibland ljumt, uppstod lätt sljörbjugg och en annan olägenhet inträffade, — frubborna fom oftast woro af trå blefwo ej och kunde ej blifwa riktigt rengjorda, — der upp fom fyra och tänderna lossnade och efter några Y woxvg Ya hO. Ff.AOAA.