— Stanna! Wänta! ropade den okånde med främmande brytning tonen; han är oskyldig!!! Desosa ord uttalade under häftig rörelse och med stark röst, hunno folkets öron — de blefs wo upprepade från mun till mun, och werkade på denna rörliga massa fom en eldgnista, hwilken antänder en frutlagd mina, — Han är oskyldig! han har ej begått nå got brott ... låtom oss frälsa honom ... undan bödeln . .. ropade uu hela massan — allmänhetens rättwisa fordrar hastug åtlydnad, strax äro soldaterna bortkörda — schawotten omringad, och med safnad och owilja tyckes den förskräckliga paria, fom redan war säker vm fitt rof, öfwerlemna Verteuil åt den jublande mängden, Verteuil år frälsad, räddad; ty det är Edward sjelf, denne rival som man trott han mördat, som nu högt förklarar hans oskuld. Emellertid upplvses allt. Edward föres inz för magistraten, gifwer eu tydlig och klar ber rättelse om allt fom passerat mellan Vertcuil od honom. Efter denna förklaring fan den dömde ej längre påstå fin mifgerning; Vertenii bekräftar fanningen af Cdwards uppgifter, han är samua rival, hwars lif han trodde fig bafwa utsläckt; anHagelfen förhvinner af fig sielf, domens upphäfwande är ut blott en formali get; Verteuil år äterskänft ill lifvet och fris heten. J samma ögonbtid, Berieuit hade giswit fin rival der djupa fär, hwaraf han neddignade, och strart sjelf blifwit bortförd af BVolisbetjenz terna, hade Edward förlorat all sansning; och dessa fom ansett honom död, hade trott fig först böra öfwerlemna mördaren i rättwisans Håns der, och sedan taga omsorg om den döda tEropren. Men under tiden hade några siskare, fom inkommit till staden, gått förbi den fårade, fom