Helsingborgs-Posten – 28 november 1863, sida 2

— —————— —5 att Edward tyckte fig igenkänna det Hud, Jus liette bebodde. Denna syn öfade förbättringen af hang ssälsänget. han föll vå knå, sträckte armarna mot fitt förlorade eden och började båftigt gråta, då i samma ögonblif han kände en hand sakta läggas på hang aret. Edward reste sig hastigt upp och igenfände sin kapten. — Unge man, fade Burton med allwarsam ton, ni gråter! — Nej amvlord! swarade Gdward hastigt, bottorkande tårarna. —Hvarför förneka det? återtog Burton : wid tjugo år år det lofgifwet att gråta af fårs lek. Min fåre Edward, fortfatte han i wånligare ton, ni har trott eder funna dölja för mig er småtta, men jag har läst den i fjelfz wa eder tystuad; ni känner min tillgifwenhet för lord Clarendons fon:, eder sorg gör mig ondt, den bedröfwat mig, jag wid mildra den — jag fan låta eder ålerse Juliette ... — At, mylord, ni återskänker mig lifwet! — Det skall kanhända ske, för att frida eder mot döden, fade lord Burton med en forgfen röst; i flera dagar har jag stwefat att meddela eder mitt förflag. — I tasa, mylord, jag bönfaller derom. — Mår regering, fortfor loro Burton, Uls derhåller i De förnämsta städet i Frankrike res fationer med hemliga forrespondenter, wigtiga papper skola lemnas til N. N., wår agent i Marseisle, jag har tänkt att ni wille lemna honom dem. Edward, I ubeettet af sin föttjusning, förde faptenens hand till sina lärpar. — Men denna beskickning år farlig, Afvens tyrlig; jag wet ej, om jag bör anförtto eder den.