Helsingborgs-Posten – 21 november 1863, sida 2

träffa stort sällskap hos henne. Hon har tals rik slägt, år ej utan inflytande och man förs summar ej gerna, att emellanåt besöka henne. En dag insamn jag mig omfring flockan ett. Åtta till tiv srumimmer Woro samlade. Alla, unga och gamla, talade högljudt om dagens nyheter, sista modejournalen, något litet om nästans swagheter, med mera sådant, fom funs de bidraga att göra stämningen munter, Då inträdde ven unga, wackra söjtnant Y., rikds dagsman från Wermland, blef af wärdinnan på det hjertligaste emottagen, och fom han nys ligen anländt tid hufwudstaden, måste han pres senteras för damerna. Något förlägen började han famtalet med fru A., fom satt bredwid honom, frågade om hon hade warit i industrimagasinet. Hwar år det, och hwad är del, genmälde hon. Han menade då, att tidningarna haft mycket att förtälja derom, hwarpå hon med sitt mildaste leende försäkrade, att hon aldrig läste annonser. Den artige löjtnanten teg en Rund, Dwarefter Ban, wänd till friherrinnan B., fom fram med den förmodan, ati hon tyckte det drottnins gens bok wore särdeles god och moralisk. Fri herrinnan kom ej ihåg hwilfen bok det war. Hur upplyfte dä, att det war den fom till dfwWers sänlarenamn bade ett stort L. med en kunglig krona. Ja, nu påminde hon fig hwad det war för en, hade också ämnat köpa den, men olyds ligtwis hade andra angelägna saker kommit henne att glömma det. Hon steg upp, tog af sked och for bort. Nu wände fig den unge officeren till den wackra fru C. och wille weta om hon iyckie om att fara på jernwäg. Hon swarade jas fande, och det få mycket mer, fom man derigez nom kunde komma hastigare till Paris, än förutg