Helsingborgs-Posten – 14 november 1863, sida 3

war ögonskenligen förbi, Ådele en fattig flicka. Hon bad mig ide tala med Jacob om dessa saker, det skulle för mycket uppröra honom, som war så deltagande och sedan så war han så opraftisk. Jag teg också dermed, och det war en hemlighet emellan henne och mig och bon war i många hänfeenden förtroligare emot mig ån emot den äldre wännen. Jacob förhöll fig emellertid ide såsom en opraktisl menniska; twärtom hade han för längesedan i fina tans far uppgifwit den rent wetenskapliga löpbanan, och fattat det beflut, att få fort som möjligt och bwar det måtte än wara, slå fig ned fom vrafs tisk läkare, för att winna en solid grundwal för ett familjehem. Beherrskad endast af den tanken att sörja för Adele och i sin ifwer att uppträda säsom hennes rättmätige beskyddare inför werlden, som bortstötte henne, tänkte han ej på att något hin der för en förbindelse med henne kunde uppstå. Oaktadt fin blygfambhet hade han ej tänkt ups på, att Adele möjligen funde försmå honom och att han ide war stapad att funna blifwa åls skad af henne. (Forts.)