Farwäl J berg och dalar, fält och lunder, Der Flora fådde ut fin fulla prakt, Och Eifwor uti uwällens månskensstunder Sin ringdans trätde i i den fröna traft! Du wapbekrönta strand, der fakta Necken Så underbart i natten harpan slog, Du ffog med fågelsång och brus, der bäcken Emellan stammarue fitt silfwer drog! Farwäl dn stjerneqwäll, fom ofta tindrat Pi stilla wägor, dem min julle vlöjt, Som nedåt djupet har min blick förhindrat, Men upp met himmelen den alltid höjt ! Haf tack rör hwarje stilla fröjd du wackte Till lif uti mitt hjertas tysta bo, DÅ öfver mig wälsignande du sträckte Din hwälfda, blåa grund af ewig tro! Farwål du sköna nejd! Ifrån mitt hjerta Jag hemtat erden till min afskedssäng. Ditt mune skall frjaga hwarje smärta Öch göra winternatten mindre lång. J bestens dimmor mins jag blott din sommar, O Drottningholm med solljus i din famn, Ty lifa skönt för mig du alltid blommar Och slingrar fridens lilja fring ditt namn! — en Ls