Helsingborgs-Posten – 7 november 1863, sida 3

för och en emot henne, behandlade mig med en Hppmårframbet som gränsade till utmäi kelse. Snart fann jag att de unga männen afundas des mig; hår och der önskade man mig tyda till min eröfring. Janan jag rätt insåg detta påtwingade Adele mig nångfalldiga Uppdrag, och de andra sågo bäruti ett tecken till företräde. Ån sulle iag förskaffa henne en bok än en koncertbilljett, än ett än ett annat. På sådant sätt kom jag att hwarje wecka gå dit och då jag derstädes blef presenterad för med min mor bestyndade per soner och blef bjuden i deras hus, träffade jag henne hwarje dag. Jacob såg med glädje art wi blefwo allt mera förtrogna, det föll honom ide in att anse mig annorluns da ån fom en förtrogen och en budbårare, Han war belåten med, att han nu hade nås gon fom ban dagligen och stundligen kunde tala med om henne och till oh med hand pos siliva afsigter samt den obeswarade frågan, om hon hyste någon kärlek för honom, trädde wid denna förnöjelse för den på allt godt förs litande stackars wännen i bakgrunden. Då inträffade katastrof, fom förorsakade en stor förändring i hela familjekretsen och bortz sopade alla tankar på lyda och kärlek, och lems nade efter fig ala de frågor, fom hillils (vd: selsatt of, säsom små och obetydliga. Jacob hade blifwit doktor och erhållit doftors diplomet af rektor magnifikus; jag war i hans sällskap och för att fira denna tilldragelse ins bjöd jag honom på ett af de förnämsta reftaurationerna i residensstaden, på en präktig mål: tid och en flaska unge win. Efter måltiden gingo wi in på en kaff( — Jacob med den stora bleckrullen under armen — för att sedan skynda till Adele och wisa henne diplomet. Hon hade aldrig fett något sädant. Jacob