Helsingborgs-Posten – 7 november 1863, sida 3

hwilket jag med ungdomlig ifwer sökte strida emot, tillåt jag ide den misstanken uppkomma, att detta notariens uppförande hade jag art tada min fars stora landtegendom för. Men desto fastare blef jag i den tron, att Jacob hade för sitt emottagande i detta hus att tada fin principal, Oafsedt den fördel notarien has de af arr stå wäl hos denne adelsman, gjorde Jacob sig äfwen nyttig. Adele war en bildad flicka och wille ännn mera bilda sig; Jacob warken ifrig, förträfflig och oegennyttig lärare. För öfrigt war Jacob, i huset och för hela den krets af bekanta fom der umgicks, en for misk person; jag hade med ledsnad erfarit det. Man skrattade ofta öfwer honom; ja, nästan alltid. Hans kärlek till Ädete war för äfwen den yngsta flickan ingen hemlighet oh då der till den wackra damen utgjorde en sådan kontrast, war hang färlek något att skratta ät. Man obserwerade honom i hang uppmärksamhet — man lyssnade till hans samtal med Adele och fann allt löjlint. Talade främmande personer, fom ide kände mitt intima förhållande till Jas cob, benämnde de bouom alltid den gode Schwan! Den förträfflige Schwan! Jacob gick ibland dessa menniskor såsom en lycklig drömmare, med leendet på läpparna, utan aning om sakernas werkliga ställning. Jag hade icke mod att wäcka honom och för att anflaga Adele såsom en fall, beräknande kokett, derull war jag afltför ung, för myc Fet fänslig för skönheten, sörmycket ijufad, fans hända förälskad. LJ — m J det Heideloffska huset war jag snart lika mydet hemmastadd fom Jacob. — Adele fom. märkte att iwå själar talade inom ett bröst, en