Hon måtte hafwa märkt det, ty hon blef ännu älskwärdare ån förut, och då jag äfwen fatt wid hennes sida under supen, lemnade jag efter supen detta hus alldeles betagen i Adele. Jacob war allt för lycklig, att finna mig få förtjuft. Leende git han wid min fida och fas de oupphörligt: Ja, få måste det wara! In: gen menniska med någon smak förmår emotftå henne. Ser du nu ait jag ide öfwerdriswit det!2 Och till sådana utrop fogade han sedan nya analyser öfwer hennes dygder och företräden och endast för att få forisänta samtalet få långe fom möjligt, bad Han mig, alldenstund morgonen lofwade blifwa wacker, följa honom på en prvs menad omkring staden. Troligen för förfta gången sitt lif tände han en cigarr och wans drade med upprätt hufwud fiesibelåtret framåt. Ändamålet med mitt införande i det Heideloffs ska huset hade han helt och hållit förgätit; det föll honom ide in, att underrätta fig om de i. akttagelser jag gjort angående Adeles kärlef; ban war belåten, att numera kunde tala om med en person fom erkännde hennes be hag. Så war och förblef det äfwen flera dagar och weckor. Redan hvå dagar efter den der foiren uppfordrade Jacob mig att aflågga besök i det Heideloffska huset, hwilket jag gerna giorde och följande Torsdagen war der åter dans. Så ofta jag återsåg Adele, lika ofta återkommo mina fordna betänkligheter och hon föreföll mig wara en kokett; men lika ofta bes rusades jag af hennes behag få att jag förblef willrådig om huru jag frulle bedömma hen ne. Dessuiom hade jag blifwitr bestucken af det förekommande wanliga fått, med hwilket nan emottagit mig wid mitt första inträde i huset; i mitt af naluren misstänksamma lynne,,