Doktor Schwan af Moritz Hartman. (Öjwersättuing för Helfingborgs-Poften). (Fortj. fr. ur 127.) Wårt första inträde i Sällskapet skulle betecknas med en olycka. Jacob hwars glad? ögon blefwo fuktiga wid hang inträde i den warma salongen få att han såg ännu mindre än förut, ftötte firar wid inträdet emot en ups passerska, fom bar omkring the och is, fom hens ne att släppa både glas och koppar och alla de omfringstående blefwo öfwersprutade med det falla och warma innehållet. Twå flickor, hwars klader woro illa ätgångna uppgåfwo ett skrik; en student wågade till och med att uttala en förbannelse och alla i wrån kommo i sådan förwirring och rörelse, att de dansandes ring blef genombruten och dansen upphörde. Jag rodnade ända upp till öronen öfwer Jacob och war ett ögoublick färdig begå den lågheten, att ide wilja kännas wid min wån. Facob fåg först riktigt hwilken olyckshändelse Han warit wållande till då han fått astaga glasögonen. Men han lugnade sig snart oaktadt det stralt fom följde på förskräckelsen och fastän sällskapet allmänt utropade: Det är honom wmårdigt, eller: Det måtte återigen hafwa warit Schwan. Han log gedmodigt, betraktade de fläckade — —