Helsingborgs-Posten – 3 november 1863, sida 3

hade upvtäckt allt detta redan wid sitt förta bes föf; aldrig har en aning hos honom få blifvit besinnad fom den gången. Det war en efter middag på höften; solen tittade genom de rofis ga gardinerna in i kammaren. Modren satt i en fåtölj och wid hennes fötter satt dottren med hufwudet lutadt mot mammas nå, och lekande med hennes hand. Modren fart stuggan, ros senskimret föll på Adeles ansigte. Det war en bild han aldrig kunde förgäta och han trodde då han aldrig mera skulle få fe Adele så skön; men han har sedan fett henne wara tusenfaldt skönare. Så war det hwarje thorsdagsafton, när det war dans, då, när han satt med henne wid det lilla bordet och med barnslig uppmårts samhet och deltagande lyssnade på henne, eller når hon sprang fram emot en inträdande wi ninna för att omfamna densamma. — Det der år allt bra, min wän, fade jag, sedan Jacob en timmas tid hållit föredrag öfs wer fin älskarinnas bild — men bhufwudfar fen — bufwudsaken! fSwad år hufwudfafen? frågade Jacob. — MHiffar hon dig igen? — Va, fade Jacob, under det Han lade händerna i kors — det wågar jag ej tro, jag wet det ide. — Har du ej märkt något? Hon är mycket god, mycket kärleksfull, hon skämtar med mig. Bet betyder ingenting; hon år äfwen älskwärd, för andra. — Det är sant. Men huru skall man då riktigt få reda derpå. Jag fan ju ide fråga heune. Hör du Victor,. fade han, under det han bedjande wände sig till mig, Jag har reda på det — du år fädana saker ers farnare än jag — du skall gifwa akt på hens