Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1863, sida 3

samma rum. Det war wis föjrsigtigbet af mina föräldrar. Jag war en yrbasare, omkring nits ton år gammal, som gerna deltog i lifwets fröjr der få mycket jag kunde få; en, hwillen man icke gerna kan öfwerlemna utan förfigtighetås mätt åt residensstadens stora haf och förftröels ser. Man war med skäl befymrad öfwer, att jag skulle olika dela mm tid emellan dansoch jäkisalen samt kaffehusen å ena sidan och fols legier och böcker å den andra, Jacob Schwan, war deremot fon till en faltig arrendator I wårt granskap, war ett mönster till student och stod i stor aktning; man wife att han ej anwånde en enda timma onyttigt Hwad fom bewittnat denla war hang redan fora bildning, och för hans ålder, owanligt rika funskapsförråd, ej als lenast i det medicinska utan äfwen i mycket ansz nat. Lika fort förtroende man hade till hans wetande hade man afwen till hans karaktär. Han war dessutom ätminstone fer år äldre än jag, en temligen gammal student, ban fick nems ligen tre at konditioner som informator, efter det han slutat gymnasium, för ant förtjena sig penningar att hälla sig mid universitetet med, od slutligen war jag, för hwilken man alltid biufade framställa den gode Jacob såsom en mönster, wand wid at anse honom fom en vs wantiq menniska; han war således lifsom ffa pad ut att blifwa min förmyndare och jag war sirängligen ålagd ant rätta mig efter honom. Man fånde huru innerligt beskedlig Jacob war och derför twistade man ej el ögonblick, att icke han skulle beredwillint fåra mig bo hes sig. Så blef det ocksa. Hans godhet och hang erems pel werfode gyrfomt på mig, och jag satt i det angränsande rummet, hwilket genom en stätse öppen dörr war förenadt med hans, nåstan lifa så slitigt fom han wid boten, (Foris.)