Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1863, sida 2

Doktor Schwan gaf mig den Mgnande förs säfran, att min sjufdom ite war farlig. De många sjukdomarna fom gracera här å orten, fade han skola wi nog befria oss från; det fommer endast an på ati hålla en hög diet, på det ni må funna hemta styrka till att åter företaga er resa genom de owärderliga trakter: na i det inre af Turkiets med lufiförändringen skall donaufebern förswinna af fig sjelf. Denna uppgift förenade doftorn med ett fame tal om Tyskland, om hwars angelågenheter Han undeträltade fig med mycken patriotism. DÅ jag förutsatte att han afwen gerna wille höra något om fin gamle wån, wånde jag samtalet få att jag låt honom förstå, att jag äfwen fände myckel wäl till hans hemort. Strart frå: gade han mig om en ob annan derstädes, och hang glädje blef stor då han fann jag hade reda på de flesta perfoner, för hwilka han im: tresserade sin och kunde underrätta om deras nuwarande ställning. Han åhörde mig med största deltagande od afbröt mig mer än en gång med en fråga efter em Djup suck. Jag blef så rörd, att jag gerna ffulle welat omfams na honom, och likwål darrade jag wid blotta lanfen uppå att han skulle fråga efter mig swjelf. Men han gjorde der ide, och äfwen detta upp fyllde mig med sorg, tv det bewisade att han ej mera örydde sig om mig och alt i detta för mig fordom få fåra brodershjerta fans någon bitterhet emot mig. Mina meddelanden om doklorns wänner, hwil. ta räckte långt ut på natten, bidrogo utom at wi woro af famma nation, att hastigt utweckla wår befkantskap. Redan följande dagen kom han på fin lilla anatoliska häst åter öfwer ffeppå bryggan :ill Rustschuck, oh åter suno wi, den U na gång i verandan, rökande och drickande wår