Mer ån trött på kläparne i den kejserliga ot temenisla regeringen ech af Omer paschas ans ställde läfare ån af Donaufebarn och all den många sjuklighet hwilken under krigsåret 1854 i flera weckor angrep främlingar och soldater i Rustschuck, började jag fe mig om efter en riktig eurepeisk läkare för att omfider få lemna det tröfilöfa, forpestade af hela min själ förs hatliga Runschunk. Men de få europeiska lås fare, ät hwilfa man stulle funnat anföttio sig, woro i Schumla, eller i närheten af den fom menderande generalen, fom tid efter annan upps slagit sitt hufwudqwarter i aflägsna trakiet. Jag hörde omtalas en förträfflig Hekim, eller läkare, fom af walachiska regeringen war ans ställd i det midtemot liggande Giurgewo och bade ett godt iyfte om fig; men Glurgewo och Rustschuck woro twänne ofartliga längt ätffil:s da ställen; det ena stället war besatt af ryssar, det andra af tusfar. Slutligen werkställde Hassan pascha öfwergången öfwer Donau; ivåfarna drogo fig sörst till Trateichri, sedan til Bucharest och slmligen, då de fruktade att turkarne skulle falla dem i ryggen, helt oc hbåls let öfwer den moldau-walachiska gränsen. Förs bindelsen mellan de båda Donaustränderna och wå midtemo: hwarandta liggande städet war