Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1863, sida 3

härigenom åerställd. Några dagar derefter erfor jag, att Hekim från Giurgewo — Han war Under detta nanm eller sasom en den der bar glasögon, känd af turkarna, war i Run scuck, för art, efter den långa skiljomessan bes föfa fina klienter, för det mesta europeiska fur miljer. Jag skickade min mård, en enfaldig turf, hwilfen lifa litet funde uttala mint namn som låfarens för av söka taga reda på honom oh med befallning att till hwad pris fom yelst skaffa Hekim till mig. Jag låg otålig på min divan, inswept i min pels, och lpss ade til larmet från gatan och verandan. Ester flera weckors umgange med råa bulgarer trängtade jag lifa mydet eter cis viliserade menniskor, fom efter låfaren fom fful: le bota mig, att jag måtte funna få fortsätta min resa. Gfåar flera timmars dröjsmål inträdde ändtligen mot aftonen den. efterlängtade. En befpanerlig liten man, en höast mårbvårdig, näånan komisk uppenbarelse. Doktorn mar lie ten till wäxten med em ofantligt magert anfigs te, händer och ben OD likwäl på midren af kroppen wälsignad med en mycket i ögonen fal: lande embonpolnt. Det fina, lita ansigter tyde tes hafwa äldrats i förtin och war betäckt med en oräknelig mängd små fräfnar. WPå den lilla men spetsiga nåsan sunno stora blåa glasögon, hwiika nall hälften beräckte händerna od hela ögonbrynen. Af pannan kunde man ej je mycket, alldenstund den dordes af hufwadbonaden, fom doftorn efter orientalisk plågsed lät fitta på hufwudet. Oenna hufwudbetackning (F z) beftod i en wirkad gjördel, hwilken fasthöll kläderna öfwer midjan och mid sidan nedföllsi franser, od en lång turkisk pipa med blått alasmunstycke war det enda orientaliska hos mannen; annars war fan klädd fom en ou