Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1863, sida 2

DWViS erkänna wår förlindelse, ropade alla — NÅ, då år ju allt i fin ordning, fade konungen. Den unga flickan eger ferton tusen rdr; hon år wacker, rätiskaffens och dygdig. Nå min kära måfter år han nöjd med partie? — Jag önskar ej någon bättre swårdotter och gifwer med glädje mitt samtocke. Med dessa ord gick Neumann och hans hustru bort till flickan och wille omfamna henne, men till deras förwåning drog Ånna fig ett var steg tillbaka och tycktes alldeles ide wara benägen att lära omfamna fig af fvårföröts drarna, fom trodde sig göra henne en stor åra dermed. — Jag tackar Ers Majestät för den stora nåden ni wisat mig, och som jag äfwen har att tacka min fars förtjenster för, sade hon med fasthet. De penningar der ligga, tillhör hos nom och ide mig, och dessutom har jag en gång förut förklarat bagarmästare Neumann, att huru högt jag älskar hans fon will jag likwäl ide gifwa honom min hand förrån må staren efter plägseden, formligen anhåller ders om hos min far. — Det år rätt, fade konungen. Hon år ett godt barn och en from dotter; derför skall också mästaren göra hwad hon begår. J Neumanns själ fämpade penningeftoltheten ännu en gång med hennes båttre fänsla, men konungens närwaro, den beundran alla de tillstädeswarande skänkte den unga flickan och hans eget hjerta segrade öfwer hans fordna ber tänkligheter, ja, till och med öfwer det gamla agg han bar till underofficeren. Der gick på en gång ett ljus opp för honom, att någor finnes tom är bättre än guld gods. — Jag will göra allt hwad Ers Mart bes