Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1863, sida 2

twiflar om saken. Wi så wäl rycka fram med penningarna. På konungens befallning fom hans ffattmåstare med twå stora penningepungar fyllda med guldstycken och lade dem på border; det war åtta tufen ror i guldmynt och konungen bes fallte Anna att taga dem till fig. — Nå, hertig af Bevern, fade Fonungen småleende, will ni också betala er skuld till flickan. — I sanning, fade denne förläget, jag ers inrar mig ide riktigt. — Jag lifa litet, fade fursten of Anhalt. — Jag Wet ide Heller hur jag skall funna wara skyldig denna för mig alldeles obekanta flicka utstyrsel och brollopskalas, fade general Treskow. — Ub, mina herrar, fade konungen, jag trodde ej art ni hade ett så dåligt minne, jag får wål lof då att uppfriska det. Kommen I ännu ihåg affären i Böhmen, då wi alla wos ro i fara och uppsnappades af en bhufarpis quet ? — Jo, ganska säkert, swarade hertigen af Bevern. En rask artillerist märkte faran och dödade, genom ett wål riktadt skott, den fiendt liga officeren. — SHdufarerna togo til ykten anmärkte jurs ften af Anhalt. — Och wi blefwo räddade, tillade general Treskow! Ers: Maj:t wille utnämna denna tappre man till löjtnant, men han undanbad fig den åran. — Ganska riktigt, fade konungen. Den oms talade soldaten herte Sauer, och här står hans dotter, fom tyckes hafwa ärft sin fars befluts samhet. — Wiljen J mina herrar ännu icke betala er skuld?