twifia em någon ecxcluticn tiv utaf. Tlulle det emellertido gå få langt att ett frig utörvter mellan Tystland och Danmark, och Slecswig ho tas, du torde det wer Sweriges pligt, om wi få tro att en allians existerar emellan de tre skandinaviska rikena, lita fom det är nödmwäne digt för dess existens, att gura gemensam sak med Danmark Parisertidningen Siecele säger med affeende på denna fråga: Då grudfatter ide altas mera, då civilijationens rvegtor, då råttens garantier trampas under fötterna, bafwa de swaga ingen annan utwäg än djershet och enighet. Den fråga, fom ännu är lardinalfrågan I dagens politik, är den polffa angelägenheten. diyssland har de sista dagarna börjat förgripa fig, icke allenast på det polfia follet, utan af wen på den polfka jorden; det har börjat intorporera de polffa distriklterna med Ryssland. Detta måtte wäl wara ett brott emot förbuns det om folkrätten, och detta brott ropar på hämnd. Wisserligen hafwa wi sett, att det jus: ej så stort betyder med förbund i wåra dagar, då ej de som malten hafwa intressera sig för att upprätthälla dem; få hafwa wit. er. nylis gen fett Nizza oh Savoyen frånryckas Sardinien; detta war ctt brött emot förbund, men England belymrade fig cj nm den saken. Men annorlunda förhåller detl sig med Polen. Detta Curopas sorgebarn, fom tillwunnit sig ett få allmänt intresse i de slesta Europas stater, är äfven i Frankrike föremål för synnerlig uvppmårksamhet och räknar många sympathier äfwen hos den nu regerande dynastien i nämnda rike. Åyssland har i Frankrite att kämpa emot eu matt, fom är istånd till att gifwa eftertryck åt fin wilja. Hwad fom är isynnerhet bety delsefullt bland de sednaste underrättelserna, är Frankrifes beslut, att erinra Ryssland om förs draget af 1515. En Rapoleonid har ej sbäl att prisa detta fördrag, också har Napoleon hittills wägrat att gemensamt med Engtand och Öjterrike göra några anspråk på detta fördrags ers kännande. Men få fom Gortschakoffs note, af den 7 Septemd., hwarmed denne will afbryta all discussion; detta förändrade åsigten ituilles rierfabinettet. Polen fick ej gå under, Iapos leon maste inträda vå det falt, der han kuade pårälna, antingen ett deltagande å Ästerriles och Englands sida i en aktion emot diussland, eller — på ett tåligt fördragande, å dessa båda makters sida, af Frankriles egen isolerade af tion. Sa öfwergår Napoleon ofta ifrån de större planerna till de mindre, då de förra ej lyckas. Kejsar Napoleon hade inledt de båda kabinetterna i London och Wien i en oklar mate tenhwirfwel, genom en aktion fom mar tenligen obestämd, få i anscende till dess basis fom i anscende till dess ändamål, för att sedan sjelf få fista i arumligt watten. Nu har han upps gifwit tillswidare hoppet om MNhenprominfers na od) ett stort europeiskt krig; han har förkla: rat malterna, att han mill upprätthålla trafta: ten af 1815. Napoleon har härigenom hunnit till den punkt, hwarifrån han fon skrida från en diplomatisk till en militärisk aktion. När detta skall ske lärer ban ej alltför tidigt underrätta om och obehöfligt oroa börsmännen; det fejserliga throntalet, den 5 November, torde lem na någon närmare upplysning.