da fenungen någonting sårrnt i Stackfeln sem t. er. deus ua episod af landtyfwer Krunngen yremencrade ox bog med Drottatingen och prins sessan Coma tämligen fönat bert från Ut vutstal. Wid utgåendet hade wådret wornit wactert, få att maa poraplyn wöro mettagna. Det bermde vegua. Mean månde em, och fennugen syrang förut för att fe efter uåget siprd eller skaffa en varaply. Slutligen fom konnngen till en bygg: nad. Han sprang in genom förta törr han fit se och befann fig i ett föf, der en viaa stod mid spiseln od) tac gate mat, med ryggen wånd åt dörren — Son jag få lana hus här en slund? frågade foums gen. Pigan — förmodligen en fekerska — wände fia icke om för att se hwem det war, utan swarade bara förargatt: Stå inte hår och smutsa ned mitt rena gelj, utan gå in andra wägen. — Må ywar är den andra wägen då? frågade founus gen Pigan wånde tig om wid frågan, — fit fe hwem går steu war, släppte slefwen och utbrast förskräckt: — Kots i Jesu namn! det är fungen! — Ja har du fett på fan! swarade kunaen muntert. Men pigan hemtade sig icke få tätt, utan nyprepade sitt: — Herre Gud, kungen! oo Sa, tyder dn iute han fer nt fom en annan mens niska fom år lnngwåt? Pigan gaf ide något swar vå denna enfta fråga, utnu rusade ut. Strart derefter kemmo äfwenr drottningen och vrinfes: fan in i föfet. Men jag tror att det snart öppnades Åden audra wågen för de höga gämerna, få att de fingo på ett behagligare ställe wänta tills regnet gått ö wer. 0 z— —