gare N:unann med bustru och fon på slotitet. Den tike bagaren blef ej få litet förskräckt öfwer denna befallning, iv han tänkte på, an de levererade kommissbröden ibland hade warit underwigtiga och då han wiss:e alt konungen ide förstod si på skämt i sadana safer, sruk ta de han ett ordentligt åskwäder, ja, till och med att hans förmögenhet ful: blifwa konfiscerad och att han dertill skulle få några ars sträng fåstningsarrest. Ledsagad af adjutanlen, kom han själfwande och bäswande med sin hustru och fon; — den unge mannen blef först införd till fonungen. — Han heter Aston ? fare konungen i en frågande ton till den förwånade unge mannen. Han älskar underofficer Sauers dotter I fortet Preussen. Will han hafwa henne till sin hustru. — Ad ja, få gerna! ropade den öfwerraskade ärskaren och fastade sig för konungens fötter. — Red fig upr! Jag fer redan att han år en bra karl och förtjenar det wackra barnet, Nu fan han gå in i detta rum, der skall han finna ett trefligt sällskap Jag bar ett var ord, art tala med hans föräldrar för att få dun till förnuft. Med ett af glädje strålande ansigte ätlydde Anton denna befallning, som förde honom till hang Anna, fom han vå få lång tid icke hade sett. Båda hade få mycket att säga lwarans dra, att de nåstan icke kunde blifwa färdiga dermed. (donj) — ——