Helsingborgs-Posten – 20 oktober 1863, sida 3

sina syskon, arbetade från morgon till sent på aftonen, ty oaktadt den dubbla aflöningen hade den gamle Sauer ganska swårt att försörja er så stor familj och kunde följaktligen ej lägga af något. Derest han Hade welat, hade han wisferlis gen kunnat erhälla en temligen betydlig biförs tjenst, ty den rike bagaren Neumann, fom leves rerade bröd till besättningen i fästningen, hade mera ån en gång låtit Sauer, fom hade upps sigt med brödet, förstå, att han endast dehöfde blunda litet, för att år efter år förskaffa fig en ansenlig inkomst. Men den hederlige underof. ficeren war nära nog besluten på, att angifwa honom, och teg endast för sin hustrus skull som förut hade tjenat hos bagaren och nu bad för honom; men han tillbakawisade med harm hwarje sådan wink och undersökte brödens ans tal och wigt med ännu större noggranhet. Från den tiden kunde den rike Neumann icke tåla Sauer, utan brummade öfwer den ärlige mannens tiggarehögmod och undwek att fam manträffa med honom. För denna orsaks skull gick han aldrig till fortet, utan sände sin ende fon, fom regelbundet twå gånger i medan ins fann fig med brödwagnen. Anton war en ung, wacker man, fom hade en hel annan karaktär än hans penningedryge fader, och den gode Sauer, fom hade känt hos nom sedan hang tidigare barndom, höll mycket af honom, Den unge Neumann tydte mycket om den wackra Anna, fom alltid war willig att räkna och mottaga bröden, når hennes far ej hade tid dermed. Sålunda blefwo de unga menniskorna bekanta med hwarandra oc det dröjde ej länge förrän de ömsesidigt älskade hwarandra. Anton kom nu oftare till fortet Preuds