Helsingborgs-Posten – 20 oktober 1863, sida 3

— Det år mera ån jag bar förtjent, Gud beware ers maj:t! Den nye underofficeren, som hette Sauer, wisade fig wärdig den nåd konungen hade skänki honom och utmärtte fig under friget genom fit eremplariska uppförande och fin tapperhet. Då fålttåget Tydligen slutats blef han anstäld wid fortet Preussen i fästningen Stettin, Hår gjorde han bekantslap med en wacker, ärbar flicka, fom tjenade hos Neumann, den rifafte bagaren i ftas den. Sauer älskade oh wärderade slickan och de lefde tydligt och belälne med hwarandra, fastän hon ide medfört i hemgift en enda frils ling, men tywårr dog hon efter några års före lopp och efterlemuade bland barnen, en dotter, fom war fin mors asbild samt den gamle fols datens tröst och glädje. Den wackra Änna war också det sötasle barn man kunde tänka fig; hon hade blåa ögon, blondt, lockigt hår och blomstrande kinder, hwars uti, då hon log, två små dehagliga gropar wir fade fig. Hon war derjemte rask och refolves rad, hade det bästa hjerta i werlden och hela Stettin kallade henne det wackra soldatbaruet. Då hon hade uppnåt sitt sjuttonde år, fanns ej en officer i hela armeen som ej swärmade för den wackra Anna; men sädana saker förs stod hennes far fig ej på skämt och afsade fig en gång för ala hwarje besök af de unga löjts nanferna fom under åtskilliga förewändningar försökte hålla fig in hos Honom. En ännu bättre waktare egde Anna fjelf i sitt eget os skyldiga wåsende och fin medfödda wärdighet som ingaf aktning till och med hos den wärsta libertin. Så fortfor hon att ibland de råa fole daterna wara ren fom en lilja och ingen wår gade förnärma henne, ej en gång med ett oc passande ord. Hon hushållade ser sin far och